Regn och rusk. Tänk vad vädret kan göra med ens humör. 

När man inte mår bra psykiskt, så mår man ju inte bättre av regn. Vill ha sommar och sol. Tycker inte det blev någon rikitig sommar. 

Idag är det en sådan dag som jag bara vill gräva ner mig och hoppas på att allt bara varit en dröm. Idag gör sig saknaden påmind extra mycket, vet inte varför. Kanske för att det snart gått 1 år sedan mamma gick bort. Saknaden efter henne kommer alltid att finnas men vissa dagar är den starkare än andra. 

Gravstenen har nu äntligen kommit, den är SÅ fin. Stenen är format som ett hjärta. Vi blev nöjda. 

Känner en sådan jäkla frustation att jag inte visste att mamma skulle gå bort. Hade vi vetat hade man kunnat säga allt man velat och gjort saker lite snabbare, till exempel gift oss. Vi hade pratar om att gifta oss det här året men det blev inte så. Hade jag vetat att mamma skulle gå bort så hade vi gift oss så att hon hann vara med. Smärtan som finns inom mig när jag tänker på de är förskäcklig och jag försöker att inte tänka på det, fast det kommer upp ibland.

Vi var på bröllop förra helgen. Väldigt fin och trevlig. Men när orgeln började spela och bruden gick in i kyrkan ville jag bara springa därifrån, inte för att det inte var fint, det var jättefint. Men där och då kom jag på att orgel är ju någonting man spelar på både bröllop och begravning, samt dop. Och orgel spelades också på mammas begravning, så jag började tänka på de och allt blev känslosamt. 

Hur som haver. Vi hade det jättebra i malmö, ville inte rikigt åka hem, skönt att komma bort en stund.