Idag är det 1 år sedan min mamma gick bort. Tiden har bara sprungit iväg och det känns som det var igår. 

Sitter och lyssnar på musik som hon så ofta spelade när hon körde bil, typ Paper Lace - The Night Chicago Died. Det blir som ett minne, jag tänker att om man lyssnar på musik hon gillade och kollar på gamla foton så finns hon kvar, inte här bland oss min i våra hjäran. Mamma, min mamma. Lämnade sådan sorg efter sig. Hon är saknad av alla. Min fin, fin mamma. Jag gråter en skvätt, sen stannar jag upp för att komma på hur roligt vi har haft det, visst har vi bråkat och du har blivit galen på mig men jag har alltid vetat at du älskat mig och min bror och att du har gjort allt för oss, även om början av livet varit som en bergodalbana, så har vi alltid haft tak över huvudet och mat på bordet. 

Tack älskade du <3

Idag blir det en sväg ut till kyrkogården och tända lite ljus och lämna blommor.

Tänk vad konstigt egentligen, att när man fyller år så får man presenter, ljus på tårtan och blommor. Och när man går bort kommer det oftas någon som ställer ett ljus eller lägger blommor på ens grav eller minnselund. 

Livet är rätt lustigt och man får vara glad att man vaknar varje morgon. 

Det är så lätt att ta livet förgivet, försök att leva varje dag som om det vore den sista. 

/ Ronja