Ångesten ligger där hela tiden, tankarna snurrar. Gjorde jag rätt i att avliva min bästa vän? han var gammal visst och hade knölar på olika ställen på kroppen men i det stora hela var han pigg, lite segare när vi gick långpromenader och efter en stund orkade han inte hålla tempot och sackade efter lite men liksom inte så mycket mer. Jag har såndan ångest att jag gjorde fel. Men att beslutet kom var egentligen för att jag absolut inte ville att han skulle börja lida, eller få smärta på något vis eller känna sig sjuk eller så, dom här knölarna han hade lät jag inte undersöka då han ändå var för gammal för operation. En utav knölarna var stor som en handflata och jag tror att den växte in i kroppen så att säga, kanske tryckte den mot något organ eller liknande. Jag vet att han har det bra där han är. Han får springa lös och leka med andra hundar. Men kan ändå inte smälta att han är borta 😭 

Tror också att det känns ännu jobbigare för att han var en del av min mamma, mamma köpte honom när jag var 18 år och fortfarande bodde hemma. Sen när hon gick bort flyttade han till oss. Här bodde han i 5 år ❤️ Jag vet att han har haft ett fint och bra liv men tankarna gnor i mitt huvud hela tiden.